Den ädla konsten att fördöma...

Nu ska det fördömas! Günther Grass ska fördömas för sitt medlemskap i Waffen SS under kriget. Patrik Sjöberg och Sven Nylander ska födömas och bespottas för sitt kokainintag. Har någonting någonsin blivit bättre för att hela samfundet bestämt sig för att fördöma någon? Jag tror inte det.

Jag minns när Anders Carlberg blev fördömd för att han lät nazister få ha en lokal inne i Fryshuset. Allting hade naturligtvis blivit bättre om fördömarna fått bestämma, och nazisterna - som vi vet alltid är förvirrade rotlösa ungdomar - blivit utslängda med huvudet före. Eller inte! Kanske fick de i stället en chans tack vare Anders Carlberg. Vad vet jag.

Orsaken till att det är så populärt att fördöma människor till höger och vänster är förstås att det är så lätt. Det kräver egentligen ingenting. Precis som det alltid är lättare att leverera negativ kritik än positiv. Så är det bara. Det kräver ingen eftertanke, ingen inellektuell reflektion. Det kräver egentligen bara en förmåga att gnälla. Likaså kräver ett fördömande ingenting. Snart är man ju omgiven av en härskara av likasinnade fördömare. Det kräver absolut inget mod för att fördöma. Tvärtom. Däremot kräver det mod att gå emot fördömningspsykosen och istället flytta ner diskussionen på en rimlig sansad nivå. Finns det någon som vågar?



Kommentarer
Pontus

lustigt hur du sätter ord på något jag själv suttit o funderat över. Varför blir sådana här historier så stora? Vad gör det så intressant för oss mediekonsumenter?
Inte mycket egentligen, det vi får i oss är inte det vi valt själva, eller???

2006-08-15 @ 23:30:33
Fröken Smilla

Håller med. Vem kan vara så naiv och tro att Patrik Sjöberg är en renlevnadsmänniska? Antar att det är pengar och sponsorer som frestar idrottsstjärnor att låtsas perfekta. Fallet blir ju så hårt när de visar sig vara mänskliga. Visst tycker vi väl att det var ett jäkla hyckleri av killarna, men vi vill inte korsfästa dem. Det så kallade mediedrevet är verkligen läskigt.

2006-08-16 @ 20:18:11
URL: http://magistradixit.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Som en oas i öknen...

... eller som en mistlur i dimman, är denna blogg. Den ger dig hopp, vägledning och själslig svalka.

RSS 2.0