Nu är jag inne i ett Shakespeareskov. Plötsligt bara så var det dags. Jag har betat av Hamlet, Much Ado about Nothing, As you Like it och nu är det Henry V som är på gång. Och jag talar inte om att läsa Shakespeare utan om att se alla härliga Branagh-filmatiseringar. Vilket geni han är Branagh!

Synd bara att han inte har tagit tag i Julius Caesar eller King Lear. Eller The Tempest. Kanske är de svårfilmade. Kanske är de för dystra. Jag vet inte. Men Hamlet är ju dyster så det räcker och den vågade han sig på. Med besked. Över fyra timmar! Varje rad av Shakespeares hand finns med. Bäst är såklart Branagh själv som Hamlet. Han är inte ung, virrig och velig, utan arg, bitter och känslig, men bitvis sammanbiten, t ex i monologen. Han är skarp, hatisk och våldsam mot sin mor, mot Polonius, mot Ofelia! Ja, självklart också mot Rosencrantz och Gyldenstern. De förtjänade sitt öde, de kujonerna!

Idag hittade jag Julius Caesar på loppis. I Hagbergs översättning. Jag ska ta tag i den snarast! Där har vi Markus Antonius monolog! Jag ser fram emot denna läsning!

Några ljuvliga fraser hörs i mitt inre:

"Stand and unfold yourself! "

"Remember me.."

"Oh that this too too solid flesh would melt, thaw and resolve itself into a dew"

"How weary, stale, flat, and unprofitable seem to me all the uses of this world!"

 

"Oh, that the everlasting had not fixed his canon 'gainst self slaughter"

" What a piece of work is man! How noble in reason! How infinite in faculties! In form and moving, how express and admirable! In action how like an angel! In apprehension, how like a god! The beauty of the world! The paragon of animals! And yet, to me, what is this quintessence of dust?"