Nu är det nog dags att börja skriva igen!

Men hur ska man hinna? Bland allt livsbrus, facebook, tv, film, inlärning av arabiska osv? Städning, diskning och tvätt inte att förglömma. Nå, det gäller väl att prioritera. Iår kväll lyssnade jag på arabisk musik och försökte förstå texterna. Jag har koncentrerat mig på två låtar, en med Oum Kalthoum och en med Fairouz. Det är svårt och lätt. Språket är svårt, men det är som tur är ett begränsat antal ord som förekommer i texterna, vilket gör det lite lättare. Kärleken är sig lik över hela världen. Det behövs inte så många ord, men desto mer känsla, vilket ju framkommer i själva musiken.

Det är mycket romantiska ord, mycket i min smak, såsom stjärnor, natt, liv, hav och ensamhet och sorg. Kan det bli mer romantiskt? Att lära sig arabiska är som att lösa en gåta. Det är ett fantastiskt livsäventyr. Alla borde ägna sig åt det. Varför har jag inte gjort detta tidigare? Men för att travestera psaltaren. Att inte lära sig arabiska har sin tid, att lära sig arabiska har sin tid...

Igår var det Alla hjärtans dag. Man borde ha ägnat sig åt kärlek i stället... Men i brist på det så...





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Som en oas i öknen...

... eller som en mistlur i dimman, är denna blogg. Den ger dig hopp, vägledning och själslig svalka.

RSS 2.0