Kvinnor och islam
Orden kvinnor och islam är i kombination med varandra hett sprängstoff. Folk slår varandra i huvudet med argument för och emot islam och det är alltför ofta kvinnor används från båda sidor för att stärka de egna argumenten. De som argumenterar mot islam menar att kvinnor blir förtryckta i muslimska länder på grund av islam (och glömmer att det oftare är traditioner än religion som förtrycker), och de som argumenterar för islam menar att Koranen i själva verket närmast är en sufragettskrift som efter årtusenden av förtryck har återgivit kvinnan värdighet och självbestämmande! Ja, herregud, var ska man börja?
Jag tror att det är mest muslimska kvinnor som anför Koranen som bevis för hur kvinnovänlig islam är. Det är relativt sällan man hör män använda sådana argument. Jag gissar att kvinnosaken känns alltför marginell för de flesta muslimska män. De tänker helt enkelt inte på den. Den är ointressant. Kvinnor däremot - jag har hört åtskilliga - vill mena att kvinnor före islam var oerhört förtryckta och i och med islams införande fick de plötsligt rättigheter. Ja, det må vara sant, men det var ju bortåt 14-1500 år sen. Hur kan man anföra så urgamla förhållanden som föklaring till hur den muslimska kvinnans situation ser ut idag! Då var säkert islam en modern religion som styrde upp lokalt klantänkande bland beduinfolk. Men nu! Vad har det över huvud taget med dagens människor att göra? Visst kan vi diskutera Koranen. Det är mycket intressant, men det är nästan komiskt att man anför det faktum att kvinnor kan få tillbaka sin hemgift vid skilsmässa och att en man bara kan gifta sig med så många kvinnor som han kan älska och försörja, som argument för hur bra islam är och hur bra den går att använda i dagens samhälle.
Jag anser att den här debatten från muslimsk sida är på ungefär samma nivå som den protestantiska på 1500-talet. Den är 500 år efter sin tid. Jag tror att det hade kunnat bli oerhört intressanta debatter mellan någon lärd muslimsk ledare och säg jesuiten Ignatius Loyola på 1500-talet. De hade varit på ungefär samma nivå. En önskan att tolka Bibeln/Koranen på ett mer humanistiskt sätt. Men det är för sent. Det är inte trovärdigt idag. Det är en förlegad debatt. Den håller helt enkelt inte.
Många av de mest entusiastiska kvinnliga tillskyndarna av islam är väldigt unga, och relativt fria, t ex här i Sverige. I deras fall tror jag helt enkelt att det handlar om värdighet och stolthet. De har växt upp med och är en del av islam och de vill inte gå runt och skämmas för sin föråldrade religion. Och det kan man ju förstå. Nu letar de argument i Koranen som stärker deras sak, så att de kan ha slöja utan att behöva utstå hån. Jag tror att det är bra. Det måste göras, men faktum är att diskussionen i första hand måste hållas i den muslimska delen av samhället. Vi svenskar har mycket liten förståelse för religion över huvud taget. Om vi nu inte tycker att kristendomen är ett särskilt bra alternativ, trots att det har varit vår religion i - ja snart exakt - 1000 år, så har jag svårt att tro att vi plötsligt börja tycka att islam är ett bra alternativ eller till och med bättre, som vissa vill hävda.
Jag tror att det är viktigt att debatten förs, både inom det svenska samhället och inom det muslimska, men jag tror att tyngdpunkten bör ligga inom det muslimska. De måste våga ta debatterna med varandra. Tyvärr tror jag att kvinnorna, ju äldre de blir, kommer att inse att islam inte har så mycket att erbjuda kvinnor, utöver den självklara gemenskapen som varje religion erbjuder. Religion passar illa med vårt moderna samhälle. Den finns ju uppenbarligen - se på alla frikyrkor - men det måste vara en privatsak som var och en tar hand om på sitt eget sätt. Det kan inte krocka med politik och samhällsbygge. Kristdemokraternas dagar är nog just därför räknade.
De som framhåller att islam är kvinnoförtryckande är både rätt och fel ute. Visst finns det mycket förtryck i islams namn - t ex i muslimskt styrda länder som Nigeria, Iran och Pakistan - men lika ofta är det helt enkelt urgamla traditioner som är skurken. Kurdernas syn på heder, vilket i extrema fall kan leda till hedersvåld, har t ex ingenting med islam att göra; det finns många kristna i den regionen som också ägnar sig åt hedersvåld. Det var förresten inte länge sedan man stenade otrogna kvinnor på Kreta. I Europa!
Religionen är bara ett medel man använder för att förtrycka människor. Kristendomen har använts på exakt samma sätt. Det är bara att titta lite bakåt i tiden så får vi perspektiv på saker och ting. Och när man hör Zarkocy angripa den muslimske reformisten Tariq Ramadan häpnar man över hemmablindheten. Hur många katoliker finns det inte i Frankrike! Och påven förbjuder kondomer, bannlyser en våldtagen 9-åring, pedofilskandalerna inom den katolska kyrkan avlöser dessutom varandra etcetera! De båda religionernas representanter är lika goda kålsupare! Som tur är är det ju skillnad på Sverige och Frankrike. Fransmän tycks mycket mer skeptiska till islam än svenskar, t o m fientliga. Debatten är troligen hårdare där, med slöjförbud i skolorna och allt. Men jag tycker nog att en dialog är att föredra framför ett regelrätt ställningskrig mellan de som är för och emot islam, som tycks vara fallet i Frankrike. Eller som Amos Oz säger: "Alla bara skriker. Ingen lyssnar någonsin" Han har ack så rätt.
I Sverige är förvånansvärt många toleranta mot islam, men däremot intoleranta mot kristendomen! Ungdomar och vänsterfolk till exempel. Obildade människor är intoleranta mot båda, det är inte tu tal om den saken. Men jag har svårt att tro att vi kan få alla dessa att unisont uttala sin välsignelse över en religion som är så långt från deras eget tänkande som det bara går. I mitt arbete som lärare har jag hört många engagerade uttalanden av alla de slag både för och emot de båda religionerna, tillräckligt för att inse att vi inte kan nå alla med information. Man måste låta folk tycka olika, men man måste självklart hindra fok att slå varandra på käften! Dessutom måste man lära människor att lyssna. Det är egentligen inte så svårt. Den enkalste metoden för att ta udden av konflikter är att lyssna. På båda parter. Och det borde alla aktivt få lära sig.
Emellertid har jag full förståelse för alla muslimska kvinnor som alltmer formerar sig i sitt korståg mot islam. Vad har egentligen islam att erbjuda kvinnor? Vad har egentligen någon religion att erbjuda kvinnor, utom som sagt gemenskap och kanske även i viss mån extas. Hela idén med en hierarkiskt uppbyggd religion med mannen i toppen är urmodig. Men självklart mycket bekväm för männen. Vem vill frivilligt lämna i från sig makten? I takt med att kristendomen alltmer har moderniserats som t ex i Sverige har kvinnor tagit alltmer plats i maktpositioner - om man nu kan säga att prästen har en maktposition - och detta har ju också lett till att intresset har minskat för hela företeelsen! Gud hjälpe kvinnan!
Jag tror att det är mest muslimska kvinnor som anför Koranen som bevis för hur kvinnovänlig islam är. Det är relativt sällan man hör män använda sådana argument. Jag gissar att kvinnosaken känns alltför marginell för de flesta muslimska män. De tänker helt enkelt inte på den. Den är ointressant. Kvinnor däremot - jag har hört åtskilliga - vill mena att kvinnor före islam var oerhört förtryckta och i och med islams införande fick de plötsligt rättigheter. Ja, det må vara sant, men det var ju bortåt 14-1500 år sen. Hur kan man anföra så urgamla förhållanden som föklaring till hur den muslimska kvinnans situation ser ut idag! Då var säkert islam en modern religion som styrde upp lokalt klantänkande bland beduinfolk. Men nu! Vad har det över huvud taget med dagens människor att göra? Visst kan vi diskutera Koranen. Det är mycket intressant, men det är nästan komiskt att man anför det faktum att kvinnor kan få tillbaka sin hemgift vid skilsmässa och att en man bara kan gifta sig med så många kvinnor som han kan älska och försörja, som argument för hur bra islam är och hur bra den går att använda i dagens samhälle.
Jag anser att den här debatten från muslimsk sida är på ungefär samma nivå som den protestantiska på 1500-talet. Den är 500 år efter sin tid. Jag tror att det hade kunnat bli oerhört intressanta debatter mellan någon lärd muslimsk ledare och säg jesuiten Ignatius Loyola på 1500-talet. De hade varit på ungefär samma nivå. En önskan att tolka Bibeln/Koranen på ett mer humanistiskt sätt. Men det är för sent. Det är inte trovärdigt idag. Det är en förlegad debatt. Den håller helt enkelt inte.
Många av de mest entusiastiska kvinnliga tillskyndarna av islam är väldigt unga, och relativt fria, t ex här i Sverige. I deras fall tror jag helt enkelt att det handlar om värdighet och stolthet. De har växt upp med och är en del av islam och de vill inte gå runt och skämmas för sin föråldrade religion. Och det kan man ju förstå. Nu letar de argument i Koranen som stärker deras sak, så att de kan ha slöja utan att behöva utstå hån. Jag tror att det är bra. Det måste göras, men faktum är att diskussionen i första hand måste hållas i den muslimska delen av samhället. Vi svenskar har mycket liten förståelse för religion över huvud taget. Om vi nu inte tycker att kristendomen är ett särskilt bra alternativ, trots att det har varit vår religion i - ja snart exakt - 1000 år, så har jag svårt att tro att vi plötsligt börja tycka att islam är ett bra alternativ eller till och med bättre, som vissa vill hävda.
Jag tror att det är viktigt att debatten förs, både inom det svenska samhället och inom det muslimska, men jag tror att tyngdpunkten bör ligga inom det muslimska. De måste våga ta debatterna med varandra. Tyvärr tror jag att kvinnorna, ju äldre de blir, kommer att inse att islam inte har så mycket att erbjuda kvinnor, utöver den självklara gemenskapen som varje religion erbjuder. Religion passar illa med vårt moderna samhälle. Den finns ju uppenbarligen - se på alla frikyrkor - men det måste vara en privatsak som var och en tar hand om på sitt eget sätt. Det kan inte krocka med politik och samhällsbygge. Kristdemokraternas dagar är nog just därför räknade.
De som framhåller att islam är kvinnoförtryckande är både rätt och fel ute. Visst finns det mycket förtryck i islams namn - t ex i muslimskt styrda länder som Nigeria, Iran och Pakistan - men lika ofta är det helt enkelt urgamla traditioner som är skurken. Kurdernas syn på heder, vilket i extrema fall kan leda till hedersvåld, har t ex ingenting med islam att göra; det finns många kristna i den regionen som också ägnar sig åt hedersvåld. Det var förresten inte länge sedan man stenade otrogna kvinnor på Kreta. I Europa!
Religionen är bara ett medel man använder för att förtrycka människor. Kristendomen har använts på exakt samma sätt. Det är bara att titta lite bakåt i tiden så får vi perspektiv på saker och ting. Och när man hör Zarkocy angripa den muslimske reformisten Tariq Ramadan häpnar man över hemmablindheten. Hur många katoliker finns det inte i Frankrike! Och påven förbjuder kondomer, bannlyser en våldtagen 9-åring, pedofilskandalerna inom den katolska kyrkan avlöser dessutom varandra etcetera! De båda religionernas representanter är lika goda kålsupare! Som tur är är det ju skillnad på Sverige och Frankrike. Fransmän tycks mycket mer skeptiska till islam än svenskar, t o m fientliga. Debatten är troligen hårdare där, med slöjförbud i skolorna och allt. Men jag tycker nog att en dialog är att föredra framför ett regelrätt ställningskrig mellan de som är för och emot islam, som tycks vara fallet i Frankrike. Eller som Amos Oz säger: "Alla bara skriker. Ingen lyssnar någonsin" Han har ack så rätt.
I Sverige är förvånansvärt många toleranta mot islam, men däremot intoleranta mot kristendomen! Ungdomar och vänsterfolk till exempel. Obildade människor är intoleranta mot båda, det är inte tu tal om den saken. Men jag har svårt att tro att vi kan få alla dessa att unisont uttala sin välsignelse över en religion som är så långt från deras eget tänkande som det bara går. I mitt arbete som lärare har jag hört många engagerade uttalanden av alla de slag både för och emot de båda religionerna, tillräckligt för att inse att vi inte kan nå alla med information. Man måste låta folk tycka olika, men man måste självklart hindra fok att slå varandra på käften! Dessutom måste man lära människor att lyssna. Det är egentligen inte så svårt. Den enkalste metoden för att ta udden av konflikter är att lyssna. På båda parter. Och det borde alla aktivt få lära sig.
Emellertid har jag full förståelse för alla muslimska kvinnor som alltmer formerar sig i sitt korståg mot islam. Vad har egentligen islam att erbjuda kvinnor? Vad har egentligen någon religion att erbjuda kvinnor, utom som sagt gemenskap och kanske även i viss mån extas. Hela idén med en hierarkiskt uppbyggd religion med mannen i toppen är urmodig. Men självklart mycket bekväm för männen. Vem vill frivilligt lämna i från sig makten? I takt med att kristendomen alltmer har moderniserats som t ex i Sverige har kvinnor tagit alltmer plats i maktpositioner - om man nu kan säga att prästen har en maktposition - och detta har ju också lett till att intresset har minskat för hela företeelsen! Gud hjälpe kvinnan!
