Apropå Maciej Zaremba...

...så tycker jag att DN har blivit en förbannat bra tidning. Så var det inte för ett par år sedan. Då var den lite tråkig. Nu har vi Hanne Kjöller, Peter Wolodarski och andra som håller fanan högt. Visserligen är det väl ingen tvekan om att tidningen till stor del är borgerlig, kanske främst folkpartistisk, men det stör inte mig. Att nu Johan Norberg är på jakt rubbar inte min kärlek till DN. Att Jan Guillou sedan länge kallar tidningen för "Sveriges malligaste morgontidning" påverkar mig inte det minsta. Visst kan det ligga något i vad båda herrarna säger, men ärligt talat, DN är helt enkelt så bra att den tål hur mycket kritik som helst.

Jag för min del tycker ibland att det finns en övertro på att stöta och blöta åsikter från alla håll. Man är rädd att den heliga yttrandefriheten inte får komma till tals. ALLA måste få föra fram sina åsikter i alla lägen, annars råder censur, tycks man mena. Nej, så är det inte. Vi har många tidningar, just för att många olika åskter ska få komma fram. Det betyder inte att alla åsikter alltid måste få komma fram i alla tidningar hela tiden. Det blir ju rena vansinnet.

Jag trivs med DN för det är en jäkligt bra tidning som varje dag ger mig glädje, nya tankar och ny kunskap. Häromdagen gjorde till exempel Hanne Kjöller mig så ljuvligt glad när hon utan minsta tvekan läste lusen av Masoud Kamali i samband med att han tilldelades ett antirasistpris. Han, den störste rasisten av dem alla, som till mig personligen har sagt att det inte rörde honom alls att 10 000-tals amerikaner dog den 11 september. Han kände ingenting. För att de var amerikaner förstås. Han sa det inte, men det kändes starkt att det var så han menade. Det är OK att känna så. Man kan inte styra människors känslor, men att säga det! Och utan att skämmas!





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Som en oas i öknen...

... eller som en mistlur i dimman, är denna blogg. Den ger dig hopp, vägledning och själslig svalka.

RSS 2.0