Ytterligare en dag av vadande bland elevben och datorer

Eftersom eleverna på vår skola har fått bärbara datorer är numera korridorerna fulla med elever som sitter lutade mot väggen med utsträckta ben och datorn i knät. Man får omväxlande vada och kryssa bland dessa ben som självklart absolut inte dras undan för något så obetydligt som en lärare. Man kanske inte ska anklaga dem för de ser troligen inte ens att du kommer, upptagna som de är med att kolla in sin Facebook eller något nytt förnedringsinslag på You tube. Ja, egentligen ska man väl inte alls anklaga dem. Det är ju faktiskt inte de som har bett om datorer. Det är ett antal politiker som tycker att friskolor är en utmärkt idé. Så utmärkt att man har givit klartecken till att starta nya skolor till höger och vänster nästan helt utan urskillning och faktiskt utan att tänka på konsekvenserna. När man sedan dessutom startar en helt ny kommunal skola som inte behövs - som ett enmansprojekt - så är katastofen ett faktum. Nu måste även vi kommunala skolor konkurrera med varandra, förutom med friskolorna. Rena snurren. 

Lösningen är att inte bara friskolorna lockar med bärbara datorer utan även de kommunala. Tänk er vilka kostnader! Tänk er vilket kap för datorförsäljarna! Tänk er vilka hål i den kommunala plånboken! Det är faktiskt märkligt att nästan i samma veva som datorerna började delas ut för tre år sen så drabbades vi av enorma sparkrav. Följderna blev köpstopp, indragen städning av klassrum och arbetsrum, t ex den dagliga avtorkningen av tavlorna. Nu ska varje lärare i stället springa fram och tillbaka mellan klassrum och toalett och skölja ur trasor för att torka av tavlan! Gång efter annan. Tavelsudd får heller inte köpas in mer. Trasan igen! Tavelpennor anses var en lyx.

Kompetensutveckling av personalen! Ha! Existerar inte. Muggar till toaletterna för att kunna dricka vatten under dagen? Ha! Inga pengar! "Då får vi dra in på något annat istället, t ex personalen", hotas det med. För att ytterligare spara pengar har man nu infört dubbelsidig utskrift i skrivaren med följd att massor av papper måste kasseras pga feltryck. Ja, detta desperata sparande har nu eskalerat till sådana nivåer att all form av värdighet  har försvunnit. Respekten för undervisningsväsendet är borta. Från alla håll. Det hela liknar en absurdisktik fars!




 

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Som en oas i öknen...

... eller som en mistlur i dimman, är denna blogg. Den ger dig hopp, vägledning och själslig svalka.

RSS 2.0