men jag vet inte för jag var aldrig nere på stan och beskådade den gräsmattebetäckta gågatan. Jag har heller inte sett palmerna vid centralen ännu. Jag har inte sett några blomsterarrangemang och jag såg inte skymten av något kejsarpar. Jag jobbade nämligen hela dagen. Jag tillbringade dock alla mina tre lektioner med att vara ute i det gröna, i Linnés anda. Jag tog med mig några kikare och en flora samt en fågelbok. Vi identifierade björktrast, bofink och faktum är att en av eleverna kunda identifiera tornsvala (jag vet att det heter tornseglare egentligen). Jag blev mäkta imponerad. Samma person visade för övrigt  idag i klassrummet att han kunde alla satsdelarna, utan att jag över huvud taget behövde gå igenom dem. Det var nästan dagens höjdpunkt (inte gårdagens alltså).

Vi skådade dessutom teveronika, sibirisk nunneört och förgätmigej. Som om inte det var nog lyckades en elev utan minsta tvekan också identifiera en bok (trädet alltså...). Tyvärr visste knappt någon vad en koltrast var. Suck!

De flesta pojkar nöjde sig med att spela boll. Det var någon lek jag aldrg hört talas om. Den som förlorade fick stå ut med att alla de andra, en i taget skulle skjuta bollen rakt i häcken på honom. Han skulle bara stå och ta emot. Allt sånt är så främmande för mig. Men ack så välbekant för en bollkille.

Vad gäller pollinering så har jag kommit fram till en del. Men fortfarande måsta jag forska i vilka blommor som kan låta sig befruktas av sin egen pistill. Hur är det med det?

---

Här i Uppsala säger alla att de är så trötta på att höra om Linné. Jag är inte ett dugg trött på honom. Jag tycker att han är otroligt intressant coh fascinerande och det skulle inte skada om han fick människor att återupptäcka naturen. Särskilt unga människor, som ju så intensivt lever helt avlägsnade från naturen och i bästa fall ser den som en romantisk bakgrund. Många unga vet ingenting om naturen, inte ett fågelnamn, inte ett blomnamn! Jag har nyligen erfarit att det finns människor som inte kan identifiera en skata.

Men man ska börja tidigt. Om de unga ska intressera sig så måste man börja tidigt med att lära dem fakta om naturen och ge dem riktiga naturupplevelser, dvs en äkta närkontakt med naturen. Det ska väl inte var ogörligt. Men det kräver förstås att småskollärare kan sånt. Kan de det? Den gamla stammen kunde förstås det, men hur är det idag? Inte vet jag. Men kanske kan den gode Linné väcka en och annan ung människas intresse och en och annan blivande lärares kanske.

Själv tillhör jag den förtappade generationen, en av de första faktiskt. Inte fick vi göra ett herbarium och lära oss växtnamn på latin! Därför undrar jag nu. Hur fasen går det till med pollineringen och ståndarna och pistillerna och alltihop? Jag frågade mina barn. Jag tänkte att eftersom de ju går i skolan så kanske de nyligen har läst om det. Men icke. De hade ingen aning. Imorrn ska jag fråga någon lärd kollega hur det egentligen går till. I detalj!

Tack Linné för att du fick mig att fundera på dessa saker. Imorrn vet vi om funderingarna bar frukt!

---

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar: