Mikael Niemi är en fantastisk författare. Nästan så att man kan säga att han är larger than life.
I den meningen att han tycks översvämma av infall, idéer, bilder, önskningar och ambitioner. Det är nästan så att det känns som att en yttre kraft har tagit honom i besittning. Han är kanske bergtagen. Av alla berättelser han har i huvudet. Nog tycks det så.
Mannen som dog som en lax är en osannolik blandning. Först och främst är den en kriminalhistoria. Men det tycks författaren nästan glömma bort efter ett tag. Han börjar syssla med allt möjligt annat i stället. Såsom att t ex måla upp en mustig scen då Finland (d v s Sverige) och Rysssland ska göra upp var gränsen ska gå mellan de två länderna. Mitt i berättelsen förflyttas vi alltså tvåhundra år bakåt i tiden. I och för sig fungerar det ganska bra, men det är så absurt. Han gör samma sak längre fram i boken, men då är det den svenske kungen Oskar ll som får spela huvudrollen i en scen som avgör framtiden för finskans ställning i Sverige.
Ja, det är verkligen en intressant och mångsidig bok. På slutet knyts alla trådar ihop och en del sammanhang klarnar, Men en del klarnar inte. Kanske behöver man läsa om boken för att förstå.
Dessutom vill Niemi skildra Therese, den kvinnliga polisen, som är en av huvudpersonerna. Han lyckas faktiskt göra skildringarna av henne intressant, men det är nånting som gör att hon framstår mer som en man än som en kvinna. Självklart beror det på att han har beskrivit henne som stark och tuff, men det är något mer som inte stämmer. Det spelar dock ingen roll för hon framstår som en ganska fascinerande människa och man vill hela tiden läsa mer om henne och hennes komplicerade relation till sin mamma.
Det bästa med boken är väl att man lär sig så mycket om Tornedalen och dess historia. Det är så oerhört intressant att de här människorna anser sig ha en annan bakgrund är vanliga svenskar. De känner sig mer befryndade med finnar och samer p g a det gemensamma urspunget - Uralbergen. Det har man inte vetat. Men nu vet man. Tack vare Mikael Niemis obändiga lust att sprida sitt evangelium. Vilket är? Hör oss! Se oss! Förstå hur vi har haft det! Inse att Sverige inte är vad ni tror! Kanske nåt sånt.
Mannen som dog som en lax är en osannolik blandning. Först och främst är den en kriminalhistoria. Men det tycks författaren nästan glömma bort efter ett tag. Han börjar syssla med allt möjligt annat i stället. Såsom att t ex måla upp en mustig scen då Finland (d v s Sverige) och Rysssland ska göra upp var gränsen ska gå mellan de två länderna. Mitt i berättelsen förflyttas vi alltså tvåhundra år bakåt i tiden. I och för sig fungerar det ganska bra, men det är så absurt. Han gör samma sak längre fram i boken, men då är det den svenske kungen Oskar ll som får spela huvudrollen i en scen som avgör framtiden för finskans ställning i Sverige.
Ja, det är verkligen en intressant och mångsidig bok. På slutet knyts alla trådar ihop och en del sammanhang klarnar, Men en del klarnar inte. Kanske behöver man läsa om boken för att förstå.
Dessutom vill Niemi skildra Therese, den kvinnliga polisen, som är en av huvudpersonerna. Han lyckas faktiskt göra skildringarna av henne intressant, men det är nånting som gör att hon framstår mer som en man än som en kvinna. Självklart beror det på att han har beskrivit henne som stark och tuff, men det är något mer som inte stämmer. Det spelar dock ingen roll för hon framstår som en ganska fascinerande människa och man vill hela tiden läsa mer om henne och hennes komplicerade relation till sin mamma.
Det bästa med boken är väl att man lär sig så mycket om Tornedalen och dess historia. Det är så oerhört intressant att de här människorna anser sig ha en annan bakgrund är vanliga svenskar. De känner sig mer befryndade med finnar och samer p g a det gemensamma urspunget - Uralbergen. Det har man inte vetat. Men nu vet man. Tack vare Mikael Niemis obändiga lust att sprida sitt evangelium. Vilket är? Hör oss! Se oss! Förstå hur vi har haft det! Inse att Sverige inte är vad ni tror! Kanske nåt sånt.
Kommentarer
Trackback
