Tänk vilken författare! Egentligen tycker jag att tempot i hans böcker är lite för långsamt för min smak. Många äldre böcker har på just den punkten åldrats betänkligt. Lyckligtvis är många av dem så skickligt skrivna att man vill läsa klart boken ändå. Det här är en sådan bok.

Doktor Glas funderar över livet. Han utbrister sitt klassiska: "Liv, jag förstår dig inte!". Man kan genast känna igen sig. Hur många gånger har man inte förundrats över livets brist på synbar logik. Godtycke tycks styra det mesta. Doktor Glas bestämmer sig för att ta ett liv. Samtidigt kan han konstatera att människor som borde ha dött fortsätter att leva trots att de enbart är till besvär, t ex en efterbliven pojke som han får syn på på en restaurang. Kanske försöker han genom sitt mord göra motstånd mot livets godtycke och nyckfullhet. Hans skäl för att begå mordet är synnerligen logiska och på sätt och vis moraliska, men i slutändan blir det ändå varken hackat eller malet. Blir någon egentligen hjälpt av mordet? Blir någon lyckligare? Det är ju själva syftet, men uppnår han någonting med sitt mord? Frågan hänger i luften.

Boken är mycket läsvärd och förtjänar att hamna (den finns självfallet redan där) i nån form av litterär kanon. Sveriges? Skolans? Den intellektuella elitens? Om ett av kriterierna för en boks värde (vilket jag själv anser) är att man ska ha klara minnen av innehållet eller språket lång tid efter att man har läst klart boken så uppfyller denna bok detta kriterium. Boken är full av väsentliga filosofiska resonemang och man återvänder ofta i minnet till doktor Glas funderinger om livet, kärleken, döden och sexualiteten.

Eftersom jag redan har sett filmen Doktor Glas med Georg Rydeberg i huvudrollen så ser jag hela tiden hans animerade ansikte framför mig. Det förhöjer läsupplevelsen.