...utan tvekan. Det är intressant att konstatera att han dog 21år innan Shakespeare föddes, 1543. I en värld som var så mycket mer medeltida än den Shakespeare skulle komma att leva och verka i. Faktum är att jag tycker att Shakespeare känns oändlig mycket mer modern än Mr Kopernikus. Undrar vad den store skalden tänkte om heliocentrismen...

Munken Giordano Bruno - arma människa - fick bestiga bålet år 1600, drygt 50 år gammal. Samma år som Hamlet skrevs. Ofattbart. Man tänker sig den livskraftiga mustiga elisabetanska teatern i full aktion. Man ser berusade, glada människor framför sig som vill njuta av en stunds (nåja, tre och en halv timme är väl lite längre än en stund...) verklighetsflykt. Bevittna något större än själva livet.. . Samtidigt pågår en kättarbränning i Florens. Vilka kontraster. Man ska inte förringa kyrkans och det engelska hovets roll som censorer av teatern under denna tid, men kättarbål känns ändå väldigt avlägset. Bruno förfäktade liknande idéer som Kopernikus, men gjorde det i en tid som var mycket mer intolerant. Den var präglad av motreformationen, som kraftfullt slog tillbaka mot reformationens fjärmande från påven och vatikanen. Den befann sig visserligen i sin linda redan när Kopernikus verk kom ut, men den hade ökat i inflytande och makt under slutet av 1500-talet.

Galilei är född samma år som Shakespeare, 1564. Och som om inte detta var nog förbjöds Kopernikus stora skrift ”Om himlakropparnas rörelse” år 1616, samma år som Shakespeare dog. Vad visste Master Shakespeare om alla dessa stridigheter? Galilei hävdade i stort sett samma sak som Bruno, men kyrkan hade kommit lite längre när han la fram sin bok "Dialog om de stora världssystemen". Visserligen stötte han sig grovt med bl a påven Urban Vlll - som egentligen var mycket förtjust i honom - och dessutom hade han ju ovedersägligen gått över gränsen när han påstod att hans idéer var rena fakta. Men man ville absolut inte se Galilei på bålet. Det hade inte varit bra reklam för kyrkan med bränningen av Bruno. Kyrkan behövde goodwill och lät i stort sett Galilei slippa undan. Först internerades han visserligen under en period och han tvingades avsvära sig sin uppfattning. Men han fortsatte därefter sitt liv i högönsklig välmåga i bekväm husarrest.

Orsaken till att hans idéer betraktades som oacceptabla var att han lät förstå att han hade bevis för sina heliocentriska torier. Något som var oförlåtligt ur kyrkans synvinkel. Han borde ha hållit sig på rätt sida om gränsen - han visste mycket väl var gränsen gick - så hade han sluppit fängelset. Han var själv god vän med många av kyrkans män. Många av dem var själva filosofiskt intresserade och det fanns en hel del som trodde på solen i centrum. Man insåg att den medeltida världsbilden var på väg bort, men man hade ännu inte fått ihop alla dessa nya teorier med den kristna uppfattningen. Det gällde att skynda långsamt.

Men, Galilei gick över gränsen. Han slapp dock möta samma hemska öde som Giordano Bruno. Kanske tack vare att han avsvor sig alla kontakter med Kopernikus lära. En handling som bör ha känts nog så förödmjukande. Detta skedde exakt 327 år före min födelse den 30 april år 1960. Det känns betydelsefullt. Han blev dömd till livstids fängelse, men fängelsetiden innebar inte något lidande. Han fick bo hemma på sin gård i Florens omväxlande med att vistas vid hovet i Toscana, där han inte fallit i onåd på något vis. Han kunde glatt fortsätta med sin forskning på gamla dar. I själva verket var alltihop ett spel för gallerierna och handlade om en maktkamp inom kyrkan. Och den gode Galileo Galilei hamnade emellan. Kanske förstod han detta till slut och tog av egen fri vilja sitt förnuft till fånga och gjorde avbön. Men han klarade sig till syvende och sist med livet i behåll. Och känd blev han ju. Slutet gott allting gott.