Ibland får man frågan varför man bloggar. Den frågan kan bara ställas av en människa som inte bloggar själv. För mig är det så självklart. Jag vill att människor ska läsa det jag skriver. Det är oförklarligt varför. Det är nog bara så att vissa människor tycker om att kommunicera. Jag är en sån människa.

I och för sig har jag lagt märke till att det finns många människor som tycks blogga av allehanda andra skäl. Vissa vill nog bara synas. Exhibitionisten eller narcissisten har en stark lust att synas och vad kan då passa bättre än en blogg? Åter andra bara vräker ur sig tankar helt osorterat och dessutom på ett helt inkorrekt och närmast obegripligt språk. Det är väl kanske oftast yngre människor som har förätit sig på msn och följaktligen inte har någon större respekt för språkets makt.

Andra tycks blogga för att få övriga människor att inse att de har fel. Bloggaren själv har naturligtvis alltid rätt. Allt handlar om att folk är idioter och alltför dumma för att genomskåda marknadskrafternas/
politikernas/socialdemokraternas/moderaternas baktankar. Och det ska härmed bevisas utan pardon, tycks de mena. Gärna genom att slå en slägga i huvudet på motståndaren. Ganska tomt i slutändan.

Vissa andra tycks ha behov av att anonymt prata med någon utomstående om sina personliga problem. Tyvärr tror jag inte att det funkar. Även där bedrar man sig och hoppas på starkt stöd från utomstående som inte känner till bakgrunden till problemet. Ibland kan det nog fungera. Men oftast blir nog även detta ganska tomt.

En gemensam nämnare tycka vara längtan efter bekräftelse i form av kommentarer. Allt detta känner man igen från dejtingvärlden. Många blir i sin osäkerhet beroende av att få svar, att få många svar, eller i dejtingvärldens fall många besök på sin sida. Helt irrationellt känner sig dessa människor - som får många besök på sin sida - populära. Kanske för första gången i livet upplever de sig som eftersökta. Jag tycker att det är läskigt. Hur kan människor lura sig själva så till den grad?

Jag har läst krönikor och intervjuer på Bloggportalen och jag förvånas över hur naiva många kända och etablerade människor är. Någon liknar bloggare vid Paradise Hotel-deltagare och någon blev nästan tvungen att sluta blogga efterom hon upplevde att hennes blogg blev så tråkig och utslätad när hon till slut bara tänkte på att inte stöta sig med folk. Någon annan skriver om bloggiftet. Vad nu det betyder.

Jag förstår ingenting. Jag sitter här i lugn och ro och bloggar och skriver om sånt jag är intresserad av. Det har hittills inte varit några problem med det. Jag känner mig definitivt inte som en deltagare i Paradise Hotel. Och självklart måste man tänka på vad man skriver så att man inte sårar människor. Det handlar väl bara om vanligt folkvett och normal empati. Alldeles för många människor idag är sålda på att vara otrevliga och arroganta. Varför ska man vara det? Man ska vara hygglig, tycker jag. Då slipper man få ett så komplicerat liv.

Nej, jag förstår inte varför folk krånglar till det för sig. Låt bli att förvänta dig så mycket av dina medmänniskor! Okända människor kan inte frälsa dig och göra dig lycklig! Skriv och var glad i stället!