Ulv i fårakläder?

Så har jag hört hört Fredrik Reinfelt kallas. Och nu börjar man ju undra. Alla borgerliga röstare som jublade efter valet har nu blivit väldigt tysta. Diskussionerna har tystnat och hör man något så handlar det i allmänhet om att allt är mediernas fel. Det tycker jag är ytterligare ett sätt att undfly ansvar. Jag känner mig omåttligt nöjd med att jag inte bekänner mig till en viss ideologi. Jag är en praktisk realist som bara är intresserad av ett bra resultat. Jag struntar i om det är vänstern eller högern som sköter politiken och genomför reformer, bara slutresultatet blir bra. Just i år kände jag mig säker på att det var dags för Sverige att byta till en borgerlig regering. Jag kände mig säker på att det var bra för Sverige. Och det tror jag fortfarande.

För det första tror jag - som sagt - att det är bra för högern att lära sig ta ansvar. Att sitta i opposition är ingen konst. Att vara kritisk är inte det minsta svårt.  Det är det lättaste som finns. Det svåra är att vara konstruktiv och det måste man vara när man sitter vid makten. Nu får de träna sig i att ta ansvar. Det tror jag blir superbra.

För det andra tror jag att det blir bra att sossarna får tid att diskutera saker i lugn och ro, utan att tvingas kompromissa hela tiden. Dessutom kanske vi - folket - kommer att upptäcka att sossarna faktiskt är ganska bra, trots allt, och så kan vi tryggt rösta tillbaka dem om fyra år, eller åtta. Tyvärr kan man inte komma ifrån att de fullständigt har förstört skolan. Det är svårt att förlåta. Dessutom kan man inte neka till att det har varit en ovanligt lågutbildad regering. Jag föredrar när makthavare är utbildade och kunniga och inte bara ideologiskt trogna.

Regeringsskiftet var nödvändigt, om inte annat så för att visa att vi bor i en demokrati och inte en enpartistat. Sen får vi se vad ulven hittar på. Blir det nyliberalerna som kommer att dominera regeringen, eller blir det de moderata moderaterna? Maria Borelius verkar girig och stämmer precis in på min schablonbild av en moderat, dvs en privilegierad människa som mest är intresserad av att bevaka sina egna intressen. Ordet solidaritet känns väldigt, väldigt långt borta just nu!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Som en oas i öknen...

... eller som en mistlur i dimman, är denna blogg. Den ger dig hopp, vägledning och själslig svalka.

RSS 2.0