Nu är allt förpackat och infryst! Nu behöver jag inte handla alls på minst en vecka. Självskanning är en välsignelse. Jag träffade som vanligt ett par bekanta och fick höra om olika krämpor och dess botemedel. Livet är banne mej ingen dans på rosor. Det upptäcker man efter 40. Det finns många bekymmer på vår jord. När man var 20 hade man svaren på allt, men nu...

Nåväl, jag hittade ingen Cohenskiva, men i stället hittade jag min favoritfilm Bandits med den ljuvlige, ljuvlige skådespelaren Billy Bob Thornton.Jag spar den dock till imorrn. Det är en guldrulle, utan tvekan. Jag var också på väg att köpa Bad Santa med densamme i huvudrollen, men jag avstod. Blev för dyrt. Som tur var hade de i stället en trevlig film på 5:an, Angel Eyes med den gudomliga Jennifer Lopez. Den funkade hur bra som helst. Hon har ju en trevlig och småputtrig utstrålning, trots sin sexighet. Här kommer jag osökt att tänka på den... lite udda, Rigmor Robèrt, som talar om Afroditekvinnan, kvinnan som är så sexig och så utmanande att varje man vill ha henne och därför blir outsägligt hatad av kvinnor. Jennifer Lopez tillhör inte den kategorin, inte heller Marilyn Monroe. Varför? Är det för att de verkar sårbara, ofarliga? Vi - kvinnor - förstår liksom instinktivt att vad de verkligen vill är inte att erövra män, utan att bli älskade. Och det kan vi smälta. Det kan vi känna igen. Men Angelina Jolie och Carmen Electra. Nej, där går gränsen. They are maneaters. Egentligen tycker jag inte vid närmare eftertanke att de var så bra exempel. Jag måste verkligen fundera ut andra kvinnor som passar in på beskrivningen.

Nåväl, Angel Eyes var en perfekt kompanjon under infrysningsprocessen. Nu är det fullt i frysen vill jag lova. Och vinet var gott...