De höga herrarna har en skrivbordsprodukt som de vill förverkliga. Det låter så bra på papperet att alla gymnasieelever ska ha RÄTT TILL ett utvecklingssamtal. Dessa höga herrar - det är en hel djungel att tränga igenom för att komma fram till exakt vilka höga herrar som är skyldiga - tyckte att det lät så bra. De hade inte en tanke på att hitta en lösning på hur dessa samtal ska genomföras. Varje skola ska uppfinna hjulet på nytt. Varje dag. Det är just vad vi håller på med på skolan nu. Att hitta en lösning på detta absurda och världsfrånvända påbud.

Vad finns det för problem? Vi har lagt alla samtal samma dag, viket innebär att det i stort sett blir ett intensivt pratande ca 7 timmar i sträck, med ett kort avbrott för lunch. Alla som har haft ett personligt samtal som kräver engagemang någon gång och där man själv dessutom är den drivande, vet hur utmattande det är.  Detta får vi inte ett öre extra för. Det ska bara göras utöver allt vi har gjort tidigare! Det kan bara tolkas på ett sätt. De höga herrararna anser att vi inte har haft tillräckligt att göra. Känns lite komiskt.

Ytterligare problem? Salar. Om hela skolan har dessa samtal samtidigt så är många salar upptagna. Man kan omöjligt få ett rum för sig själv. Detta innebär att andra elever ska lyssna när man har privata utvecklingssamtal. Hårresande, tycker jag. Sådana samtal bör var helt privata.

Dessutom kräver dessa samtal förberedelse. Om vi tar i i underkant och säger en timme per elev, så är vi redan uppe i sammanlagt 22 timmars arbete, som vi plötsligt ska göra utöver allt annat.

Alla väntar nu på att den fantastiska borgerliga alliansen ska förstatliga skolan, höja lärarnas löner samt återupprätta skolans heder och värdighet. Och dessutom i stort sett frälsa oss alla ifrån kommunpolitiker och andra klåfingriga världsförbättrare.

Jag säger som prästen sa i kyrkan inför advent. "Vi väntar och vi längtar..."