Det är rena skräpet och den andas samma dystra och - tycker jag - fjantiga värdenihilism som American Psycho. De två filmerna liknar varandra utan tvekan. De är båda anspråksfulla, innehållslösa, men/och har en snygg yta. Man är helt tom när man har sett filmerna.

American Psycho har väl åtminstone en skicklig författare bakom sig, men Anne Rice... Who is that woman? Jag har inte läst Bret Easton Ellis, men jag känner storligen på mig att det inte är något för mig. Han omhuldas av andra värdenihilister och jag räknar mig inte till denna sorgliga och meningslösa skara. Men kanske har jag missat något stort. Det återstår att se. Kanske drabbas jag av lust att läsa Ellis.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att En vampyrs bekännelser utan tvekan är en homoerotisk film, Precis som ryktet har förtäljt. Det finns också inslag av pedofili, eftersom en av vampyrerna är en ca 9-årig flicka, vars yttre inte åldras, men vars inre mognar vartefter. Det blir någon sorts kärlek mellan Brad Pitt-vampyren - en vuxen karl - och Kirsten Dunst-vampyren - en liten flicka. Det känns inte helt OK.