Denne skötsamme gosse "sjunger" i bandet Kataklysm

Skötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i KataklysmSkötsam sångare i Kataklysm
Det finns både en och två personer som tycker att jag borde skämmas för att lyssna på så pinsam och tillgjord dödsmetall, eller vilken genre nu dessa killar bekänner sig till. Man kan aldrig vara helt säker. Men det lutar nog åt dödsmetall.

Idag tycker jag väl inte att de är så fantastiska, men för ett par år sen... Bound in Chains t ex eller Amabassador of Pain. Ljuvligt suggestivt. Det är främst gitarrerna som skapar den sugande känslan. Trummorna funkar inte särskilt bra. 

Men visst, lite barnsligt är det. Men det är ju hela hårdrocksgrejen egentligen. Om man inte har barnasinnet i behåll så funkar det inte med hårdrock. Så är det bara. Förlåt, alla stenhårda killar! Eller håller ni med?




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Som en oas i öknen...

... eller som en mistlur i dimman, är denna blogg. Den ger dig hopp, vägledning och själslig svalka.

RSS 2.0