Idag hade jag en rolig lektion med ett gäng ettor, dvs 21 killar i 15-16-årsåldern. Jag läste ett avsnitt för dem ur Mikael Niemis bok Populärmusik från Vittula, det avsnitt som avhandlar begreppet knapsu, dvs vad som anses omanligt uppe i Tornedalen.

De tycktes känna igen sig i att bensindrivna motorer är mer manliga än elektriska (t ex symaskiner och elvispar). När jag frågade dem vad de tyckte var omanligt gav de följande exempel:
röda byxor, ridning, körsång, balett, att kramas osv.

Jag påpekade då att man ju ofta kramdes i samband med fotbollsmatcher. Det höll de med om. Körsång blev OK när det visade sig att en av de tongivande killarna modigt nog vågade erkänna att han sjungit i kör. Balettdiskussionen blev också ganska lyckad då det visade sig att många hade sett filmen Billy Elliot och faktiskt insåg att det var ganska eftersträvansvärt att han valde att helt följa sin egen väg utan att bry sig om andra.

Dessutom blev ridningsdiskussionen väldigt rolig. Det visade sig nämligen vid en närmare undersökning att mer än hälften av klassen hade ridit vid något tillfälle och flera tyckte det var jätteläskigt med en stor häst. Då frågade jag: Hur kan det vara feminint att rida när hästarna är läskiga och farliga. Då utbrast någon: De går ju så långsamt! OK, sa jag. Om man rider utan hjälm, är det bättre då? Jo, det var det. Om man rider utan hjälm i full galopp på prärien, är det manligt då? Jo, det tyckte de verkligen.

Summa summarum kom vi fram till att det bästa ändå är att vara sig själv och följa sin egen väg. Orsaken till att jag över huvud taget initierade denna diskussion var att en av killarna vid ett tidigare tillfälle faktiskt utropade: Det här är ju gay, när de fick sitta i grupper om tre och samtala. Samtala! Killar! Han var uppriktigt nervös. Då tyckte jag det var dags att ta diskussionen. Och det gick ju bra. Kul hade jag i alla fall.