Yet each man kills the thing he loves, from all let this be heard. Some does it with a bitter look, some with a flattering word. The coward does it with a kiss the brave man with the sword.

Ur Ballad of Reading Gaol

Oscar Wildes tragiska ord skrivna i fängelset i Reading, där han satt dömd för homosexualitet står i bjärt kontrast till Walt Whitmans livsberusade och livsbejakande dikt I Celebrate Myself. De två poeterna träffades när Oscar Wilde var i USA på sin turné år 1882. Oscar Wilde var dock på den tiden ännu inte så vemodig till sinnes. Han var då otroligt kvick - eller hur ska man översätta ordet witty? - och snarare ironisk och sarkastisk än sorgsen och nedbruten. Nedbruten blev han i fängelset. Han blev tvungen att arbeta hårt med straffarbete och det tog hårt på honom. Han dog år 1900, bara ett par år efter att han blev släppt från fängelset. Han dog i Paris, ensam och utfattig.

Samma år släppte Whitman sin diktsamling Leaves of Grass med dikten I Celebrate Myself. Vilken kontrast. Whitman levde i vitalitetens, hoppets och framtidens land, ett land fullt av energi och expansionslust. Wilde levde i ett ganska unket land nedtyngt av en dekadent och ansvarslös överklass. Ett land på nedgång. Om man jämför alltså. Och det gör man ju. Faktum är att det var markisen av Queensberry - en ytterligt föraktansvärd karl - som sände Wilde i fängelse! Jag kan inte neka till att jag därför har ett horn i sidan till engelsk överklass!

Walt Whitman:

I celebrate myself;
And what I assume you shall assume;
For every atom belonging to me, as good belongs to you.

I loaf and invite my Soul:
I lean and loaf at my ease, observing a spear of summer grass.

Ur Leaves of Grass