Nu har jag kommit en bit i boken och jag har äntligen kommit till den mustiga skildringen av Stockholms blodbad. Fortfarande har Gustav Vasa inte nämnts med ett ord. Men jag gissar att han lurar i kulisserna. Kristian Tyrann har låtit ta livet av ett stort antal människor av adlig börd samt en del ofrälse som blev vanärade genom att hängas vid nacken i stället för att halshuggas, vilket av någon outgrundlig anledning ansågs ärofulllare. Är inte vi människor galna som hittar på sådana irrationella värderingar!

Mika Waltari beskriver hur Stortorget i novemberkylan rykte av det varma blodet och hur tunnorna blev överfulla av alla huvuden som kastades däri. Hela nästa dag låg kropparna till allmän beskådan. Mot kvällningen brände man sedan alla kroppar och dessutom lät man gräva upp Sten Sture d y ur hans grav och bränna även hans kropp.

Kung Kristian, den skurken, tror nu att han sitter säkert, men tillåt mig småle. Snart kommer den sluge Gustav Eriksson Vasa att inta scenen. Rasande och ledsen över att hans far och hans svåger även de hade mist huvudet på Stortorget. Sveriges framtid håller på att skapas. Mindre än ett år senare drar Gustav segerrik genom Sverige och befäster sin ställning, men vi är inte där än. Det är ännu bara november 1520.

---