Här kommer en kommentar till min tungviktiga boktopplista. En av böckerna som finns med på listan är Händelser vid vatten av Kerstin Ekman.

Utan att överdriva kan jag säga att jag fortfarande förflyttas direkt upp till Norrland, och den ogina miljö som skildras i boken, när jag ser bokens  titel. Jag hamnar omedelbart bredvid brunnen där den unge mannen kämpar för att ta sig upp, efter att ha blivit ditkastad av sina belackare. Man tänker på historien om Josef och hans bröder. Där ner i brunnens djup känner han en svag rörelse i vattnet, invid sitt ben. Pojken inser snart att det är en ål, som sen visar sig vara vit och det hela blir smått symboliskt.  Det är något så läskigt och obehagligt över att vara utlämnad till en så instinktsstyrd varelse, där nere i mörkret och ensamheten. Något som varken är en fisk eller ett kräldjur! Denna scen och många andra minnesvärda scener i kombination med ett chockerande smart bildspråk gör läsupplevelsen till en magisk resa.

Måste undersöka hennes senaste trilogi. Hoppas den är lika bra. Rövarna i Skuleskogen är inte heller att förakta. Bitvis är den något seg, men helheten är svindlande vacker och magisk. Speciellt början där huvudpersonens - ett litet skruttigt troll - hjärnaktivitet beskrivs som ett fjärilsfladder. Så minimal och nästan omärkbar är rörelsen i hans hittills outvecklade hjärna. Vilken början!.