Dödsmask av Hjalmar Gullberg. Till tröst för alla...
...ensamma och känslomässigt isolerade människor. Det finns hopp. Det finns människor som kan lyfta bort ensamhetsårens grimas! Nån gång...
De slocknade ögonen, den stela munnen
och kindernas sorgset sköra gipsavgjutning...
Mjukt och försiktigt lyfte dina händer
från mitt ansikte vad jag trodde var mitt ansikte.
Jag protesterade, rör mig inte!
Varför petar du ett lik i ögonhålorna,
låt mig ha mitt ansikte i fred!
Djärva av medlidande lyfte dina händer,
utan att darrra, långsamt och metodiskt
från mitt ansikte vad jag trodde var mitt ansikte,
ensamhetsårens grimas,
min dödsmask av frusna tårar.
De slocknade ögonen, den stela munnen
och kindernas sorgset sköra gipsavgjutning...
Mjukt och försiktigt lyfte dina händer
från mitt ansikte vad jag trodde var mitt ansikte.
Jag protesterade, rör mig inte!
Varför petar du ett lik i ögonhålorna,
låt mig ha mitt ansikte i fred!
Djärva av medlidande lyfte dina händer,
utan att darrra, långsamt och metodiskt
från mitt ansikte vad jag trodde var mitt ansikte,
ensamhetsårens grimas,
min dödsmask av frusna tårar.
Kommentarer
Trackback
