Så här såg det ut hos mig i helgen. Överallt hade jag tända ljus och överallt har jag också elektriska ljus och stjärnor och ljusslingor and what not. Min kära väninna var här igår och när jag rådfrågade henne om jag skulle ha en stjärna till i fönstret, för balansens skull, sa hon skräckslaget: "Nu får du nog hejda dig" Jag tror hon var allvarligt oroad att jag skulle skapa mig ett eget litet kitschnäste. Och kanske har hon rätt. Det räcker nog nu. Det är perfekt.

För övrigt har jag märkt att det är få människor som tycker om julen. Jag skrev om det häromdagen och idag tog jag upp ett samtal om julen på jobbet. Det visade sig att 100 % av bordsgrannarna hade något att invända mot julen. En av stötestenarna var kommersialismen. Tråkigt men sant.

Jag är själv ganska nöjd med att en gång för alla ha bestämt mig för att inte var så ideologisk. Visst tycker jag att moral är viktigt. Absolut, men ibland kan det gå till överdrift med alla människor som inte kan göra det ena och det andra för att det är omoraliskt. Inte äta kött - för det är omoraliskt, inte köra bil - för det är omoraliskt, inte ha en svensk flagga uppe - för det är rasistiskt, inte köpa kvällstidningar för det är ofantligt omoraliskt, inte julhandla - för det är så kommersiellt, inte se på TV - för man blir så hjärntvättad. Gud, vad tråkigt det är när livet blir så beskuret. Det är inte så att jag inte håller med. Det är bara det att jag har insett att man inte förbättrar världen genom att hela tiden styras av ett överjag. Inte blir man till nån glädje för omgivningen heller.

När ska människor inse att man måste försöka bejaka det som är trevligt i livet och inte bara fokusera på det som är otrevligt. Istället för att bara förneka sig glädjeämnen borde man bejaka dem. Världen blir inte ett dugg bättre för at vi hela tiden avstår från än det  ena och än det andra. Och det bara för att få erfara den ljuva glädjen att känna oss moraliskt överlägsna andra mindre upplysta medmänniskor. Nej, usch, bort med alla ideologiska hämskor...

---