Idag har jag återigen fått nöjet att reta upp mig på DN Kultur. Någon Wiklund skrev något dumt häromdagen och idag kom Stefan Jonsson med ett inlägg i samma fråga. Nämligen frågan om en litterär kanon i den svenska skolan. Stefan Jonsson är naturligtvis - liksom de flesta andra  - en passionerad motståndare till förslaget. Och allt i den härliga mångfaldens namn.  Så nobelt, så ädelt, så... vänster. Hela artikeln var så dum och så pinsam. Framförallt för att den var så bombastisk. Man skäms. Men nu ska jag försöka att inte bli osaklig, för det leder ju absolut ingen vart.

Man kan i alla fall konstatera två saker. Det ena är att den svenska mediakåren helt klart har bestämt sig för att mobba Folkpartiet. Jag är helt opolitisk, men detta tycker jag känns så uppenbart att jag förundras över att det inte har blivit någon debatt i frågan. Eller har jag missat nåt? Det andra är att hela diskussionen om en litterär kanon håller på att kantra. Det som hade kunnat bli en intellektuell och konstruktiv diskussion om ett oerhört viktigt ämne har - som vanligt -  förvandlats till ett ankdammsplaskande. Pinsamt värre!

Jag ska samla mig och skriva mer imorrn. Nu känner jag mig alltför irriterad. Dessutom måste jag gå och se på King Kong. Jag hoppas på tre timmar högoktanig action!!