Jag får inte låta mig själv påverkas så av vad andra tycker. Varför gör jag det? Hela det nya medieklimatet präglas ju av mobbning och elakheter. Det är så att man tror att det är ett sätt att göra sig själv stark och osårbar i en hård värld. Eller är det bara så enkelt att empati inte längre är självklart? Kanske har människor idag av någon anledning valt bort empatin. Det är många på internet som kastar skit på varandra. Även på dejtingsidor förekommer det att människor som känner sig försmådda slänger ur sig cyberrymdiga otidigheter. I olika chatsammanhang är det likadant. Nätmobbning är numera ett välkänt fenomen.

Då ska väl inte jag låna mig till att slänga ur mig liknande skällsord bara för att jag är lite irriterad. Det är otroligt okonstruktivt. Jag ångrar att jag skällde på tennisspionen och hans blogg. Ska man angripa någon så ska det vara med fakta. Annars borde man inte bry sig. Man borde likt en buddhist låta alla sådana negativa tankar glida förbi som små ulliga vita moln. Man kan ju titta på dem och konstatera att de glider förbi, men man ska inte stoppa dem och skärskåda dem från alla håll.

Man måste tänka så här om bloggare som inte är seriösa. De är unga. De är oerfarna. De lär sig. Om de inte lär sig så är det mest synd om dem själva. 

Man måste helt enkelt släppa taget. Tror jag ska bli buddhist.