Nu har jag läst Rickard Viking Flingas bok om hans 20 år i olika fängelser i Texas. Det var en intressant och gripande bok. Man känner stor respekt för Flingas oerhört målmedvetna strävan efter total uppriktighet. Det finns inte ett uns av sentimentalitet eller självömkan i boken. Iskallt och stenhårt handlar om tiden före de ödesdigra elva skotten som renderade Flinga en lång fängelsedom. Hans arbetskamrat hade förgripit sig på hans 7-åriga dotter och han kunde inte behärska sig. Ingenstans förklarar Flinga de känslor som drev honom till mordet på arbetskamraten, men man förstår hans ursinne och förtvivlan inför en sådan handling. Tyvärr fick hans dotter ingen glädje av hans hämnd, eftersom det endast ledde till att hon förlorade sin pappa. Det känns så meningslöst, men trots det kan man som läsare leva sig in i hans situation.

Han berättar om ohyggliga förhållanden i de olika fängelser han förflyttas mellan. Han tvingas bo granne med mentalpatienter och höra deras skrik och gorm utan att ha möjlighet att dra sig undan. Han är omgiven av förhärdade brottslingar och gängmentalitet. Vem skulle inte bli galen? Han tvingas också utstå tortyrliknande behandling av sina fångvaktare. Han tvingas ner i total undergivenhet inför fängelsesystemet. Man förstår känslan av absolut maktlöshet som drabbar Rickard Flinga periodvis. Men han tycks omöjlig att knäcka. Hans intelligens, kreativitet och slutligen hans målmedvetenhet tycks bidra till att han har kommit känslomässigt någorlunda hel ur detta helvete. Vid frisläppandet utvisades han direkt till Sverige och här bor han nu och jobbar som fritidsledare. Vilken kontrast!

Språket är dock torftigt (översatt från engelska) och ibland saknar man lite mänskliga känslor. Boken hade kunnat vara dubbelt så tjock om Flinga hade lyckats beskriva sina känslor inför det som hände. Men jag tror ändå att orsaken till att boken har en så saklig ton är att det upplevda helt enkelt är för smärtsamt och traumatsikt att återuppleva. Genom sakligheten kan man skapa ett avstånd mellan sig själv och händelserna. Jag känner igen tonen från Jerzy Einhorns bok Utvald att leva, som handlar om författarens tid i koncentrationläger. Även där finns en märklig distans. Men ärligt talat är det frågan om man skulle orka läsa dessa böcker om inte författaren hjälpte läsaren genom att hålla distansen.

Två saker har jag lärt mig av denna bok. Det ena är att slaveriet i Texas aldrig upphörde. När slavarna frigavs började man använda fångar i stället. De arbetade omänskligt hårt och fick ingen ersättning. Dessutom plågades de av sina fångvaktare på alla upptänkliga sätt. På detta vis kunde man fortsätta att driva de enorma bomullsplantagerna. Av allt att döma tillämpas detta system fortfarande. Allt detta var för mig helt okänt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det kunde gå till så här i en demokrati. I modern tid!

Det andra jag har lärt mig är att svarta fångar avgör meningsskiljaktigheter och maktkamper genom att munhuggas, medan vita och mexikaner i större utsträckning tar till våld. Även detta fenomen var i stort sett okänt för mig. Man förstår kopplingen till det s k battlandet som förekommer i Eminems film 8 Mile. .

Man kan lära sig mycket genom att läsa denna bok. Man får även följa Rickard Flinga när han inser att han måste börja bilda sig. Han läser målmedvetet fackböcker och uppslagsböcker och detta leder honom in på filosofiska och religiösa resonemang. Här får man lära känna författaren lite närmare. Jag kan starkt rekommendera denna ovanliga och omskakande bok.

Gå in på Rickard Flingas hemsida och läs mer: http://www.rickflinga.se/