Första skoldagen avklarad och första avnittet av Prison Break avnjutet

Alla var förvirrade, men allt gick bra. Det är skönt att skolan åter har fyllts av liv. Jag tror att det här kommer att bli ett superbra läsår. Jag ska diskutera konsten att blogga med mina adepter. Utan tvekan. Det kan bli kul. Kanske har någon av dem startat en egen blogg.

Äntligen har Prison Break börjat igen. Vilken lång väntan! Hela sommaren! Det var ett gastkramande första avsnitt av andra säsongen och det slutade med känslodramatik. Hur ska han klara sig? Är det längre möjligt för Lincoln Burrows att klara sig? Alla möjligheter är ju nu uttömda. Det skulle vara om borgmästaren - eller var det guvernören? (låter troligare) - ändrar sig i i sista stund. Men det känns ju helt orealistiskt. Imorrn kommer halva skolan att redan ha sett de avsnitt som har gått i USA och de kommer att hota med att berätta hur det går. Jag ska försöka stå emot och istället hindra dem från att förstöra nöjet för oss som vill ha spänningen kvar. Det är ju själva idén.

Det är märkligt att så mycket i denna serie stämmer med Rickard Flingas vittnesbörd från Texas fängelser. Det är nästan så att jag börjar misstänka att serien bygger på hans bok. Men det verkar inte stämma tidsmässigt. Har det skrivits en liknande bok tidigare?

Hur ska man stå ut till nästa måndag?


Kommentarer
Mika

Man har tydligen gått miste om något när man missat Prison Break. Följde själv med stigande besvikelse "Into the West" - en serie som i sin ambition att få med allt går miste om det mesta, i synnerhet en detalj som har viss betydelse för att hålla intresset hos tittarna vid liv - spänning.

2006-08-22 @ 16:24:04
Fröken smilla

Synd. Själv har jag inte sett Into the West. Den gick ingen bra tid, och dessutom.... Varför går serier aldrig i repris? Konstigt att den inte var bra med tanke på att det är Stephen Spielberg som ha gjort den. Närmast oförklarligt!

2006-08-22 @ 18:04:34
URL: http://www.magistradixit.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Som en oas i öknen...

... eller som en mistlur i dimman, är denna blogg. Den ger dig hopp, vägledning och själslig svalka.

RSS 2.0