Doktor Glas - Larger than life!
Såg Doktor Glas med George Rydeberg häromdagen. Av en slump hamnade jag framför TV:n klockan 12, och se på fan! Kommer det inte en 40-talsfilm! Min passion! En passion som egentligen har vilat under många år. Den blossade tillfälligt upp för ett par år sedan då jag såg Hitchcocks Rebecca. Vilken lysande film! Den är välgjord, vacker och mystisk. Den är så Hollywoodsk - men inte såsom dagens Hollywoodfilmer, kommersiell och slätstruken, utan full av liv och, ja, helt enkelt... larger than life!
Men åter till Doktor Glas. Detta var ingen Hollywoodproduktion. Men den hade samma tjuskraft. Den var definitivt larger than life. Dessutom bygger den på en intressant roman av Hjalmar Söderberg, som jag skam till sägandes aldrig har läst. Jag började med viss skepsis se på filmen och fann den till en början lite stel och tillgjord, men allteftersom fastnade jag och blev kvar tills filmen var slut. Jag blev lite tagen av alla moraliska och filosofiska resonemang; något man inte är bortskämd med i dagens TV-utbud. Resonemangen var inte helt enkla och fortfarande går jag och grunnar lite på samtalen mellan Doktor Glas himself och två av hans manliga (oh så allvarligt manliga) vänner. De satt på ett sekelskiftesskirt café och avhandlade livets dilemman på ett mycket övertydligt sätt. Trots detta lyckades de lura mig att lyssna uppmärksamt på deras välregisserade resonemang. Otroligt att en film från 1942 kan fungera så bra än idag!
George Rydeberg, den gamle charmören, var oerhört tjusig och demonisk. Han och Viveka Lindfors måste ha varit ett fantastiskt vackert par.
Jag ska utan tvekan läsa Doktor Glas. Kanske ska man också passa på att läsa Gregorius av Bengt Ohlsson, vilken tydligen handlar om pastor Gregorius som blir mördad av doktor Glas, vilken i akt och mening att rädda pastorns hustru från att dö av äckel inför dennes krav på äktenskapligt umgänge, förgiftar honom. En bok som enligt utsago ska vara mycket läsvärd.
För övrigt: Snart har jag läst klart Rickard Flingas bok om hans 20 år i olika fängelser i Texas. En intressant men obeskrivligt skrämmande bok. Recension kommer inom kort.
Men åter till Doktor Glas. Detta var ingen Hollywoodproduktion. Men den hade samma tjuskraft. Den var definitivt larger than life. Dessutom bygger den på en intressant roman av Hjalmar Söderberg, som jag skam till sägandes aldrig har läst. Jag började med viss skepsis se på filmen och fann den till en början lite stel och tillgjord, men allteftersom fastnade jag och blev kvar tills filmen var slut. Jag blev lite tagen av alla moraliska och filosofiska resonemang; något man inte är bortskämd med i dagens TV-utbud. Resonemangen var inte helt enkla och fortfarande går jag och grunnar lite på samtalen mellan Doktor Glas himself och två av hans manliga (oh så allvarligt manliga) vänner. De satt på ett sekelskiftesskirt café och avhandlade livets dilemman på ett mycket övertydligt sätt. Trots detta lyckades de lura mig att lyssna uppmärksamt på deras välregisserade resonemang. Otroligt att en film från 1942 kan fungera så bra än idag!
George Rydeberg, den gamle charmören, var oerhört tjusig och demonisk. Han och Viveka Lindfors måste ha varit ett fantastiskt vackert par.
Jag ska utan tvekan läsa Doktor Glas. Kanske ska man också passa på att läsa Gregorius av Bengt Ohlsson, vilken tydligen handlar om pastor Gregorius som blir mördad av doktor Glas, vilken i akt och mening att rädda pastorns hustru från att dö av äckel inför dennes krav på äktenskapligt umgänge, förgiftar honom. En bok som enligt utsago ska vara mycket läsvärd.
För övrigt: Snart har jag läst klart Rickard Flingas bok om hans 20 år i olika fängelser i Texas. En intressant men obeskrivligt skrämmande bok. Recension kommer inom kort.
Kommentarer
Olof
Hörru magistran, du tar upp en sak som jag faktiskt har funderat över: Larger than life... finns det något svenskt uttryck som går att använda? Metaforen eller vad det nu är är så otroligt talande.
Fröken Smilla
Mycket intressant fråga. Det måste jag verkligen grunna på. Jag misstänker att det inte finns något liknande uttryck på svenska och det kan finnas filosofiska orsaker till detta. Jag måste nästan skriva ett inlägg om detta. Imorrn kanske.
Trackback
